Det han hade att berätta var en stor chock, och startade många tankar. Britt-Marie hade ramlat ner från balkongen i Italien och dött. Pappa var förstås förtvivlad och vi, jag, Johan och Tom åkte ner till honom i Italien nästa morgon. Det var en svår och sorglig resa, samtidigt som vi fick tid att prata och umgås.
På torsdagskvällen kom vi hem igen, efter att ha försökt lösa det mesta praktiska kring kremering mm.
I fredags var Britt-Maries begravning. En oerhört sorglig, men också oerhört vacker begravning. Jag har aldrig sett så mycket blommor. Britt-Marie hade älskat dem.