Maja hade massa kli och skrek och var orolig så jag var uppe med henne.
När hon väl somnat, vid 23-tiden, hörde jag Albin kippa efter andan och hosta... Krupp! Han var jättepåverkad och orolig och rädd. Varken frisk luft, vatten eller någonting annat hjälpte, och han hade det riktigt jobbigt med andningen. Han var för orolig för att vi skulle kunna sätta honom i bilen och köra in till sjukhuset, så det blev till att ringa ambulans.
Ambulansen kom och konstaterade att det vore bra om han åkte in. Han hade ju fått kortison hemma, men han fick adrenalininhalationer i bilen hela vägen in. Då släppte det lite. Han fick ett gosedjurslejon i ambulansen också :)
Väl inne blev vi kodade gula och fick sitta i det gula väntrummet, vilket innebär hyfsat prioriterade (3 av 5). Men, sen var det stopp.
Vi kom in runt 00.30, strax efter 3 kom en sköterska och lyssnade på honom och gav oss ett rum med en brits. Där låg vi sedan till kl. 4.30, då jag tog beslutet att åka hem. Kortisonet hade kickat in och han sov på britsen.
Så, vi beställde en taxi för att åka hem.
Taxin åkte förbi oss, och stannade 200m längre fram. När vi sen klivit in och sa vart vi skulle, suckade han och berättade att han måste tanka gas. "Men jag stänger av taxametern". Det var ju inte mycket att göra... Efter att ha kört någon mil, började bilen pipa, och då var tydligen vattnet slut. Så då åkte han in på närmsta mack och fyllde på vatten. Men han lämnade baklucka och förardörr öppna, så den blev svinkallt i bilen...
Men, 5.30 var vi hemma igen hos pricken och pappan. Jag fick sov några timmar, men vi är alla rätt möra...
Och jag som hade planerat in att jobb idag fick ställa in mina möten...
